Mamma!
Jag saknar dig nått så otroligt mycket. Du vet att du betyder jätte mycket för mig. Jag älskar dig över allt annat.
Jag vet hur elak jag har varit mot dig, och jag ber ännu en gång så hemskt mycket om ursäkt. Vi har haft det jävligt svårt vissa studer, Men vi har alltid klarat oss ur dom. Men det kommer som slag i mitt ansikte när jag tänker tillbaka och allt är ditt fel. Fast det inte är det, alla gånger åtminstonde. Det blev som det blev och det är nått jag har svårt att komma över.

Både du och jag vet hur olika åsikter vi har om en viss grej, jag förstår att det kan vara svårt att lämna, men jag ser att vissa studer mår inte du heller bra över situationen. Men jag vill att du ska veta att hur det än blir och vad som än händer så kommer jag alltid att älska dig och stå vid din sida oavsett!

Och ja, jag säger nästan alltid som jag tycker och tänker, även om det kan komma ut fel och vid fel tillfällen så vill jag ingenting illa. Men vissa gånger kan jag inte stå och kolla på, dels för Julias skull.
Jag har aldrig uppfattat hur mycket Julia o Elin framför allt, tar efter mig och ser upp till mig, men jag har förstått det nu. När jag stått utanför och kollat ett tag. Jag har lärt Julia att stå upp för sig själv kanske lite väl mycket, att hon blir uppkäftig ibland, precis som en annan, men jag har förstått nu. Jag får smaka på mig själv lite:P Men jag har förstått att jag kanske inte ska lägga mig i allt och jag kanske inte ska öppna min mun alla gånger, men efter det Du Jag o Julia gått igenom tillsammans så har jag blivit överbeskyddande just mot henne. Och jag vet att jag gör precis som en annan gör, ser Julia som mer min syster i vissa tillfällen och Elin o Emilia som mindre, eftersom... Du vet säkert varför. Men jag fattat nu, jag är lika dum som "den" vid vissa tillfällen, ändring. För utan Elin och Emilia skulle jag inte veta vart jag skulle ta vägen.

Jag saknar Er alla så enormt mycket!

Och mamma, JAG ÄLSKAR DIG!!